My parents
Så fortsätter vi dags listan, eller vad man ska säga!
Så idag ska jag berätta om mina föräldrar.
Måste ta det rätt snabbt för att jag har bråttom!

Här är jag och babo för säkert 4 år sen.
Och vad ska jag säga om pappa.. Bor inte så ofta där längre, inte av någon speciell anledning, det är väl mest att det är så långt och jobbigt att behöva åka buss dit, sen har jag alltid haft alla mina saker hos mami.
Jag och pappa är nog rätt olika, har alltid varit lik mamma.
När jag var liten skyddade jag alltid pappa när han och mamma bråkade för att han var mycket tystare än henne, haha. När det kommer till pappa har jag alltid varit så känslig, och det handlar säkert om att vi inte träffas lika ofta länge, och det är nog rätt jobbigt för mig. & vissa gånger när jag blir ledsen är det bara min pappa jag vill träffa.
måste srpinag!
Så, nu sitter jag hos amanda och kan fortsätta skriva!
Min mamma, hon och jag är väldigt lika, det är som att se mig själv i framtiden. Så, min pappa slapp inte mamma helt när dom skiljdes, jag fanns fortfarande som en mindre version av henne. Vet knappt vad jag ska säga mer, är helt tom. Det går nog inte att hitta bättre föräldrar iallafall. Jag behöver aldrig vara orolig över var jag har dom, dom finns alltid där, både när det går dåligt och bra för mig.
Så idag ska jag berätta om mina föräldrar.
Måste ta det rätt snabbt för att jag har bråttom!

Här är jag och babo för säkert 4 år sen.
Och vad ska jag säga om pappa.. Bor inte så ofta där längre, inte av någon speciell anledning, det är väl mest att det är så långt och jobbigt att behöva åka buss dit, sen har jag alltid haft alla mina saker hos mami.
Jag och pappa är nog rätt olika, har alltid varit lik mamma.
När jag var liten skyddade jag alltid pappa när han och mamma bråkade för att han var mycket tystare än henne, haha. När det kommer till pappa har jag alltid varit så känslig, och det handlar säkert om att vi inte träffas lika ofta länge, och det är nog rätt jobbigt för mig. & vissa gånger när jag blir ledsen är det bara min pappa jag vill träffa.
måste srpinag!
Så, nu sitter jag hos amanda och kan fortsätta skriva!
Min mamma, hon och jag är väldigt lika, det är som att se mig själv i framtiden. Så, min pappa slapp inte mamma helt när dom skiljdes, jag fanns fortfarande som en mindre version av henne. Vet knappt vad jag ska säga mer, är helt tom. Det går nog inte att hitta bättre föräldrar iallafall. Jag behöver aldrig vara orolig över var jag har dom, dom finns alltid där, både när det går dåligt och bra för mig.
Kommentarer
Trackback
