Till våren? yes!


Så, nu är jag hemma igen.
Kom mig ut ett tag och det var jävligt skönt, ändå känns nånting jobbigt.
Gissar på att det är en sån period bara, då det känns som att ingenting blir som man vill.
Bara av dom här dagarna jag varit sjuk har det varit jobbigt för att jag är i behov av att alltid ha någon vid min sida, nästan hela tiden. & sen känns det ännu jobbigare när man väl har det, och det hjälper ingenting. Känns ändå som att man är helt ensam. Men det blir bättre, något som jag fått för mig nu, hatar bara att ha den här känslan just nu. Att slippa vara rädd över att förlora någon hade inte skadat heller.