Mina känslor är som en berg & dalbana just nu.
Jag är rädd för livet, för varje val jag gör. Jag är rädd för att man ibland släpper människor, som kanske borde få stanna kvar i sitt liv. Eller låter människor som inte hör till ditt liv vara där. Jag hatar min beslutsångest, jag hatar att jag ibland kanske lyssnar på människor jag inte borde lyssna på. Jag är arg på mig själv för att jag brytt mig om människor som trampat på mig medans jag låg ner.

Varför är människor så jävla svåra för? Alla är så jävla manipulativa. Verkar vara hur fina som helst och sen, gång på gång på gång kastar skit på en och man bara står där och tar emot för den personen är ju så jävla fin, tror man. & sen finns det andra som egentligen vill en det bästa, men misslyckas varje gång personen försöker. Personen vet inte hur man gör även fast han kan, och det vet jag.

Jag är less på att alltid bli besviken på människor.
Det finns inte många som inte är egoistiska,
vissa kan bara bry sig om andra när de själva har det de behöver.
Äckliga jävla människor.