I always forget to forget you

Jag tänker alldeles för mycket nu.
Jag trodde att allt var över men vi fortsatte det.
Och nu är det jag som sitter och väntar på dig,
och det är du som vägrar att skriva.

Jag var så jävlajävla nära på att gå tillbaks till dig.
& det känns så jävla bra,
riktigt jävla bra att vilja vara med någon man inte kan vara med.

Vi satt framför varandra och pratade som om allting var som förut,
och jag var säker på att det var jag och du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0