Alla skriver nästan bara om sina känslor i sin blogg, det känns som ett måste att jag också måste göra det då. Känns som att min blogg är hur ytlig som helst förutom mina rubriker som nästan alltid stämmer in på hur jag känner innan jag börjar skriva på mitt inlägg om kläder. Men sen tänkte jag på hur det hade känts om jag hade börjat skriva ner hur jag känner, analysera situationen jag är i eller börja bearbeta med mina känslor. 

Då tänker jag hur på hur jävla onödigt det är. 
Jag tänker på enkla problem i vardagen och kör på.
Mina problem är vad jag måste göra i skolan,
när jag ska orka ta tag i teorin och när jag ska övningsköra till exempel.
Varför gräva ner sig när man kan ignorera det och bara fortsätta gå?
Kan man kalla stress en försvarsmekanism så är det min.