When I lay with you I could stay there
Kom just hem och har just lagt mig i sängen. Jag och Linus tog en liten sväng ut efter Eurovision. Helt plötsligt har jag lärt mig att uppskatta alla små saker. Varje dag sitter jag vid vattnet. Inatt ställde vi oss vid en äng och bara tittade ut. Mitt sätt att hantera smärta är att hitta på saker som kan få mig på andra tankar, men då och då hinner verkligheten ikapp en. Tårarna bara rinner och jag vet inte hur jag ska få dem att sluta. Jag är så jävla rädd. Jag är så jävla rädd för att fortsätta leva vidare med att alltid ha det här med mig. Mitt liv kretsade kring dig. När det var vi fanns du i mina tankar hela tiden, när vi hade våra uppehåll fanns du alltid i mina tankar också. Varje dag kan jag inte låta bli att tänka på vad jag skulle ha gjort och vad jag inte borde ha gjort. Det var bara vi. Men efter en dag ändrades allt. Vi hade varandras hjärtan men valde att krossa dem. Vi sa att vi älskade varandra men nästa sekund så stampade vi på varandra. Men vi hittade alltid, vi hittade alltid till varandra tillslut. Du var den jag ringde när jag var ledsen och tvärtom. Jag kan inte vända mig till en gravsten, jag kan inte det. Och ibland blir jag rädd för mig själv för att jag vet att jag måste stanna kvar, men jag måste vara med dig också. Det har jag alltid sagt, jag måste vara med dig.
You still have all of me
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
When I cried you'd wipe away all of my tears
When I'd scream you would fight away all of my fears
And you held my hand through all of these years
You still have
All of me
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along
DET GÖR SÅ JÄVLA ONT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11111111
Peace, I leave with you
Känns egentligen onödigt att skriva här, och jag vet att ni säkert tycker att det är tråkigt att läsa. Men jag bryr mig faktiskt inte, för det här tar upp hela mitt liv just nu. Och jag har tydligen hört att det är bra att skriva av sig, så jag fösöker iallafall, även fast orden aldrig räcker till och kan inte ens förklara hur jävla ont och förstörd jag känner mig.
Jag vaknar. Gråter. Sätter mig i bilen. Far till skolan eller minnesplatsen. Gråter. Ser tv. Gråter. Tänker på saker jag borde gjort annorlunda. Tänker på saker jag borde och inte borde sagt. Gråter. Försöker sova, men jag gråter istället.
Det är ungefär så det ser ut just nu. Det enda som räddar mig är andras stöd och att få höra saker av andra som jonathan sagt, som får mig att tänka att "fan, vi älskade faktiskt varandra", hur dumma vi än kunde vara.
Jag vaknar. Gråter. Sätter mig i bilen. Far till skolan eller minnesplatsen. Gråter. Ser tv. Gråter. Tänker på saker jag borde gjort annorlunda. Tänker på saker jag borde och inte borde sagt. Gråter. Försöker sova, men jag gråter istället.
Det är ungefär så det ser ut just nu. Det enda som räddar mig är andras stöd och att få höra saker av andra som jonathan sagt, som får mig att tänka att "fan, vi älskade faktiskt varandra", hur dumma vi än kunde vara.
Could it be just a dream?
For med Linus till Hagaviken idag, vi satt bara på bryggan och pratade. Allting känns så tomt och meningslöst just nu och på något sätt blir det lättare att uppskatta mindre saker. Förut hade jag aldrig haft en tanke på att åka och sitta på en brygga och bara titta ut. Nu har jag gjort det nästan varje dag sen i måndags.
Sen blev det en ännu en sväng till minnesplatsen, på något sätt har det blivit en höjdpunkt av dagen. Men det är så svårt att inte veta var du finns och det gör så jävla ont i mig. Linus frågade mig det idag och jag svarade som jag försöker att tänka hela tiden; att du finns överallt.
Sen blev det en ännu en sväng till minnesplatsen, på något sätt har det blivit en höjdpunkt av dagen. Men det är så svårt att inte veta var du finns och det gör så jävla ont i mig. Linus frågade mig det idag och jag svarade som jag försöker att tänka hela tiden; att du finns överallt.
It's hard to forget someone who gave you so much to remember
That was love and it's an ache I still remember
Det var för en månad sen, du sa "en sista gång". Som varje gång det hände tvekade jag alltid, men jag visste redan innan att jag skulle hamna hos dig. Jag hade redan varit hos dig på dagen för att du ville ha någon att prata med, sa du. Direkt jag hade kommit hem bad du mig komma tillbaka. Vi båda var egentligen medvetna om att det inte gick, vi hade redan försökt så många gånger. Men du sa "en sista", och så blev det. Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte var fint, för det var det varje gång. Alla gånger efter våra om & men som jag kommit till dig.
Och när jag äntligen hade fått körkort och berättade jag för Ellen hur mycket jag ville skriva och säga det till dig. Den gången pratade vi inte, men som vanligt hörde vi tillslut av oss. Och jag kommer ihåg hur jag hämtade upp dig och du sa att du var så rädd.
Jag kommer nog aldrig att acceptera att jag aldrig kommer att få träffa dig igen, men jag försöker iallafall tänka att du finns med oss överallt.
Och när jag äntligen hade fått körkort och berättade jag för Ellen hur mycket jag ville skriva och säga det till dig. Den gången pratade vi inte, men som vanligt hörde vi tillslut av oss. Och jag kommer ihåg hur jag hämtade upp dig och du sa att du var så rädd.
Jag kommer nog aldrig att acceptera att jag aldrig kommer att få träffa dig igen, men jag försöker iallafall tänka att du finns med oss överallt.
All my roads, they lead to you.
Idag åkte jag & min bror till BV för att träffa dina vänner. Det var första gången på länge jag lyckades skratta. Det var så många som påminde om dig och ni är lika galna allihop. Jag & David pratade fina minnen som fick det att kännas lite lättare. Det gör ont, men det måste gå ändå. Inatt sover jag själv för första gången sen i lördags, känns som att det på något sätt blir lättare att komma nära dig då.
I miss you. All the time, every second, every minute, every hour, every day.
You're gonna be the one that saves me
"Jag är på samma plats som jag varit så många gånger tidigare. Tårarna bara rinner och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vi skriver att vi blir galna av att den andre inte skriver, men håller båda med om att det är vårt eget fel. Du sårar mig så att jag inte vill skriva med dig, och jag sårar dig så att du inte vill skriva till mig. Vi båda undrar var det gick fel, men vi vet båda varför. Vi mår dåligt över något vi båda orsakat.
Vi säger att vi antingen inte kan sova längre eller att vi bara drömmer om varandra. Vi gräver ner oss i ett hål som vi inte kommer att komma upp från.
Jag vet inte hur många gånger, jag kan inte ens räkna de gånger jag bestämt mig för att hitta någon ny men hamnar som alla gånger hos dig. Jag har varit säker så många gånger på att ”den här gången, den här gången ska det gå, och vi kommer att bli fria från varandra”. Men något stoppar mig och jag kan inte röra mig framåt. Jag klarar inte av att göra de saker vi gjorde med någon annan. För det var vi som gjorde det, det var vår grej. Men nu finns det bara ”det vi brukade göra”.
Det är läskigt hur jag alltid känner mig otrygg med någon annan, vilken tidpunkt på dygnet det än är, eller vilket humör jag än är på. Men med dig kan jag komma mitt på natten som på morgonen och alltid känna mig trygg. Hur mycket en person än sårat eller visat sig helt annorlunda så finns hjärtat alltid kvar på samma ställe. Det är där jag alltid kommer tro att mitt hem är. Vem du än blivit. Vilka vi än blivit."
2012-04-16
Hope there's someone
Hope there's someone
Who'll take care of me
When I die, will I go
Hope there's someone
Who'll set my heart free
Nice to hold when I'm tired
Den här lyssnade vi på tillsammans, det är vår låt.
Peace I leave with you; my peace I give to you; not as the world gives do I give to you. Let not your heart be troubled, neither let it be afraid.
I am. I'm afraid.
I miss you and it kills me.
Den dagen jag knackar på himlens stora portar, möter du mig då?
Våran 1årsdag
Du överraskade mig med en hotellnatt och jag kunde inte vara lyckligare
Första alla <3ans dag, det var också första gången du sa att du älskade mig
Första gången i stugan tillsammans,
det var även första gången du fes inför mig,
jag slog dig på rumpan och du kunde inte hålla den inne,
vi skrattade åt det i flera timmar.
Efteråt försökte du aldrig hålla inne dina fisar inför mig..
Min 18-års dag, det hade just blivit vi igen.
2009
2010
Min ängel
Trying to forget someone you loved is like trying remember somebody you never knew
Köpte nya träningsskor idag
eller, njaa! :)
Var iallafall och kollade skor med pappa, vars äkert i affären i flera timmar.. jävla män och kolla kläder osv! Och det värsta var ju att han kom ut utan att ha köpt nånting alls, haha!
Jaja, nu är jag hemma iallafall och väntar på mat, blir tacos!
Sen ikväll får jag se om det blir fest eller lugnt.. beslutsångest.
puss!
Got an assortment of styles, just be sure that it's wild
Nu drar jag iväg på Storheden med pappsi!
han skulle kolla träningskläder eller vad det var,
får se om jag också hittar nånting! men ska försöka hålla i pengarna nu..
puss!
The woman in black
Alltså.. varför? Såg ju den här filmen när jag och Alexandra var på Tuna i torsdags, men ändå så tvingade jag med Linus & Amanda att se den med mig igår. varför ens utsätta sig för det igen? Höll på att kissa på mig då också även om jag redan hade sett den dagen innan.. haha!
